Sorg
Det där med ideal alltså... Svåra grejer.
Egentligen är sorg en besvikelse, ett uppgivande. Man är besviken på situationen, något har gått sönder som man omedvetet eller medvetet värderade högt. Sorg är en mental version av att stå barfota på krossat glas... Det gör ont och om man springer därifrån i panik pressas glaset in i fötterna mer och mer för varje steg. Man måste andas, acceptera situationen och sätta sig ner och plåstra om sina fötter.
Blogg och mänsklighet
En blogg till på internet, en till bloggare irl. Snart finns det väl inget irl längre, bara afk.
Sorgligt egentligen.
Just nu, i denna stund, insåg jag att jag har använt för mycket ord. Alltid pratat om allt, berättat och intellektualiserat alla mina tankar för att kunna ta avstånd ifrån det som allt handlar om.
Känslor.
Tänk att någonting så självklart som att visa känslor kan vara så fantastiskt svårt, men mina ord börjar ta slut nu. Allt börjar bli tomt och känslorna kryper fram, orden kan inte hålla tillbaka allt.
It’s time to be human!
Det är väl ganska konstigt att jag börjar blogga när orden tar slut, eller så är det helt rätt. Det är bara alla intellektuella och samhällsmedvetna ord som sinar, men känslorna består. Därför kanske jag kan pressa ur mig känslorna i ord i stället och därmed blir bloggen funktionell!
Jag ska försöka skapa en blogg med känslor av alla slag och tankar om dem. Filosofi kring specifika känslor som poppar upp ur själen emellanåt.
Fett personligt liksom!
